Hemkommen från genusträffen med Faste-laboratoriets genusgrupp tänker jag på mina tidigare idéer om att se vad som händer när mekanik och teknik får ett kön. När jag letat efter strömfunktionen i en skalärprodukt så länge att jag till slut tappar tålamodet söker jag på Google scholar på Feminism och Science, men hittar nästan bara äldre referenser som handlar om hur våra uppfattningar om genus lyser igenom i den biologiska forskningen. Men hur är det med fysik? Jag har ett svagt minne av en passage jag läst om bristen på forskning om fysik ur ett genusperspektiv. Samtidigt så hör jag rösterna från mina föräldrar som båda suckande vid olika tillfällen sagt till mig, “Men tror du inte att andra redan har forskat om det förut?”. Jag hittar till slut en artikel från tidigt 80-tal med titeln “Hand, brain and heart, A Feminist Epistemology for the Natural Sciences”. Jag skriver ut ett ex, går till biblioteksfiket och köper kaffe och en smörgås och sätter mig och läser.
Något som jag gillar är att använda mig av mekanikens förklaringsmodeller för att beskriva något annat fenomen. Vad händer till exempel i den metaforen som innovationsforskaren använde sig av med ett lok som kopplar på en vagn? Trögheten kommer att öka. Loket får kämpa hårdare för att accelerera, men när det väl har fått fart så kommer det vara svårare att bromsa dess framfart. En av de punkter vi diskuterade på träffen av GAAL-modellen som några i gruppen utarbetat som har till syfte att vara som stöd för ett pågående jämställdhetsarbete. Jag funderade på hur modellens relation till en grupps process ser ut. Jag frågade om modellen var en ideal modell på så sätt att det var en förenkling av gruppens process. Den är inte ideal eftersom vi inte vill lägga in någon värdering i hur en grupps process borde se ut, svarade en av modellens skapare. Jag insåg att jag inte varit tydlig med den betydelse jag la i ideal modell eftersom det inte för mig fanns någon värdering av ordet ideal. Det ideala tillståndet är inte eftersträvansvärt tillstånd. Poängen med det abstrakta ideala tillståndet är att förklara och ge ett perspektiv på ett konkret tillstånd. Min nästa tanke var att det kanske trots allt även fanns en värdering i uttryck som en ideal eller en perfekt fluid. En önskan om en värld som följde de modeller och samband som vi skapar själva.
Hilary Rose artikel om vetenskap utgår ifrån tidigare kritik av vetenskap som ett verktyg för att upprätthålla den existerande samhällsordningen. Rose skriver:
The trouble with science and technology from a feminist perspective is that they are integral not only to a system of capitalist domination but also to one of patriarchal domination; yet to try to discuss science under both these systems of domination is peculiarly difficult.
Den sociala kritik av vetenskap Rose utgår ifrån började ta form sent 60-tal, tidigt 70-tal. Kritikerna hävdade att vetenskapen var ett verktyg format av styrande maktutövare. Denna ståndpunkt gick stick i stäv mot den tidigare socialistiska traditionen där vetenskapen ansågs vila på en fast grund oberoende av sina utövare. Företrädare ur vad Rose kallar “the radical sience movement” hävdade att vetenskapens ramar följer de sociala normer under vilka den har formats. En av dess företrädare, matematikern Jerome Ravetz, menade att vetenskapen förlorar sin kritiska funktion när den blir en del av en industrialiserad produktion. Fysiker från den marxistiska traditionen ansåg att vetenskapen kunde liknas vid en producerad vara som har ett värde på en marknad. Rose skriver
In this analysis, scientific knowledge is no longer timeless but has value only at a particular time and a particular place.
Vidare skriver Rose
The physical sciences, above all physics itself, are at once the most arcane and the most deeply implicated in the capitalist system of domination. At the same time, the physical sciences more or less successfully exclude any more than small numbers of women.
Grunden till vetenskapens abstrakta karaktär ansågs också ligga i kapitalismens uppdelning av praktiskt och teoretiskt arbete. Kritikerna efterlyste en alternativ syn på teknik och vetenskap som förenade praktiskt och teoretiskt arbete.
Om den tidiga kritiken visade hur sociala skillnader tog sig uttryck i vetenskapen var den oförmögen att förklara hur samhällets patriarkala struktur återfanns i vetenskapen. Kritiken var baserad på uppfattningen att sociala hierarkier avspeglas i hur samhällets produktion ser ut, men bortsåg från den tillhörande reproduktionen, en domän som kvinnor traditionellt har förpassats till. Rose menar att vad som skiljer det obetalda vårdande arbetet innanför hemmets dörrar från industriellt produktionsarbete är dess känslomässiga karaktär. Rose skriver
The production of people requires caring labor-the labor of love.
Det omhändertagande arbetet som traditionellt utförts av kvinnor är en förutsättning för att vetenskap ska kunna produceras.
Rose efterlyser en ny syn på vetenskap som inkluderar både praktiskt och omvårdande arbete. Förutom att en vetenskap grundad enbart på abstrakta teorier förlorar viktiga perspektiv så utesluter den också människor som förknippas med praktiskt och omvårdande arbete. I ett samhälle som definierar kvinnan som omvårdande så får blir vetenskap något som ligger utanför vad som kvinnan är.
På väg 